När vapenvila är omänskligt

När 13 av FN:s 15 medlemmar av Säkerhetsrådet under förra veckan krävde en humanitär vapenvila i kriget mot Hamas, kan man på goda grunder hävda att detta var en inhuman handling. USA:s veto var å andra sidan humant. 

Det kan te sig brutalt att vara emot en vapenvila, för lidandet bland de civila i Gaza är verkligt. Men allt är inte vad det ser ut att vara.

I själva verket borde det faktum att kravet på vapenvila stöds av, och kanske till och med kommer från, Hamas och dess anhängare, väcka tankar. Erfarenhet och sunt förnuft säger att man inte bör ge en terrororganisation vad den ber om.

Sanningen är att en vapenvila skulle förlänga, och i värsta fall garantera, ett fortsatt Hamasstyre i Gaza. Hamas står på sammanbrottets rand och är i desperat behov av en paus för att reorganisera sig så att de kan förlänga kampen mot Israel. Precis som förra gången hoppas de att en vapenvila ska leda till en flod av medierapporter från Gaza som kan användas till att sätta internationell press på Israel att inte återuppta krigföringen. 

Men om detta krig inte leder till att hotet från Hamas avlägsnas i Gaza har många människor dött förgäves.

Vi har alla sett hur omänskliga och djävulskt onda Hamas och övriga terrororganisationer är. Vi får aldrig glömma det som hände den 7 oktober. Detta är något som Hamas, enligt deras egna ledare, önskar göra gång på gång. Deras mål, alltsedan starten 1988, är att mörda judar. Och de ser absolut ingen skillnad på soldater, civila eller nyfödda bebisar. Det finns inga ord för att beskriva en sådan grymhet. 

I skrivande stund håller de 137 personer, inklusive barn och mödrar, som gisslan.

Men också inför sin egen befolkning är Hamas skoningslösa. Ingen vet hur många ur den egna befolkning Hamas har dödat för att de försökt komma ut ur krigszonen. De har tvingat befolkningen att bli kvar i sina hem, medan terrorister använder dessa som terrorbaser. De har byggt ut sina terrornästen under sjukhus och skolor, väl medvetna om att befolkningen inte har något annat val än att använda sig av nämnda institutioner. I dessa dagar misshandlar de lidande människor som försöker skaffa mat från den humanitära hjälp som sänds in i Gaza. 

Listan kan göras oändligt mycket längre, men en sista sak måste nämnas: Hamas har indoktrinerat ett helt samhälle att tro att det största de kan göra är att mörda judar.

Allt som tjänar till att denna organisation förlänger sin terror­regim är en omänsklig handling. Det är omänskligt först och främst för Israel och judar – men även för dess egen befolkning.

Eftersom Hamas inte låter sig avväpnas med fina ord och diplomati, och eftersom det internationella samfundet aldrig har varit villigt att lägga så stark press på organisationen att dess regim kollapsar, är Israels krigföring det enda sättet. Israels tillintetgörande av terrorregimen i Gaza är en stor seger för humanitet i regionen.