Israel befinner sig i ett post-Hamasläge

När detta skrivs är det fortfarande en paus i kriget mot Hamas. Många internationella aktörer, för att inte tala om Hamas själva, önskar att denna paus ska förlängas och leda till krigets avslut. Israel är endast intresserat av en förlängning om det ger dem tillbaka fler – och till slut alla – i gisslan. 

Men för Israel är ett slut på kriget för närvarande inaktuellt. Det skulle innebära möjligheter för ett andra 7 oktober, och det är något som israelerna inte kan tänka sig att leva med.

I själva verket befinner sig Israel redan i ett post-Hamasläge. Nej, det betyder inte en utplåning av den idé som Hamas representerar, för idéer kan inte utplånas. Men för israelerna finns det ingen morgondag som inkluderar ett Hamasstyre i Gaza. President Biden verkar vara med på denna tanke, men han har samtidigt ett presidentval att tänka på. De så kallade progressiva krafterna i det demokratiska partiet är extremt missnöjda med presidentens Israelstöd. Det är därför inte säkert att Bidens stöd håller hela vägen.

För Israel är USA:s stöd viktigt, men man verkar den här gången vara inställd på att gå hela vägen oavsett. Man har helt enkelt inget val. Ett fortsatt Hamasstyre i Gaza skulle vara ett hårt slag – någon skulle säga början på slutet – för den sionistiska idén. Det skulle troligtvis betyda att de judiska samhällena runt Gaza inte återuppbyggs och befolkas igen; ingen kommer längre att vilja bo där. 

Det skulle kunna få liknande konsekvenser för områdena nära den libanesiska gränsen, där Hizbollah (Hamas hundra gånger större motpart) hotar invånarna. ”Återupprättande av landet”, med andra ord att bygga och bo i hela landet, är en av grundpelarna inom sionismen.

Det är därför man till och med i ”fredskretsarna” på den israeliska vänstersidan är i post-Hamasläge. Det tidigare uttrycket ”lugn kommer att besvaras med lugn”, för att beskriva relationen till Hamas, förkastas nu totalt. ”Lugn” för Hamas betydde förberedelse för nästa krig – något man visste om, men likväl lät hända. 

På samma sätt har uttrycket ”listan av mål”, för att beskriva den terrorinfrastruktur som Israel planerade angripa i nästa konflikt, blivit inaktuell. Ingen lista ska behövas eftersom det inte ska finnas någon terrorinfrastruktur alls.

Alla de tydliga budskap som israelerna har fått, under flera decennier, om det bottenlösa hatet mot dem från de palestinska araberna – men som de har vägrat att tro i sin djupa önskan om fred – verkar ha sjunkit in i och med den 7 oktober. Och då hjälper det föga att inte alla palestinska araber hatar dem. Hur ser man skillnad? Den lilla (växande?) procent som inte gör det, är inte den dominerande rösten. Tvärtom, den är nästan ohörbar.

Det är lätt för världen i övrigt att säga att Israel måste göra eftergifter och därmed ge möjlighet för de moderata palestinska araberna. Men de som då griper möjligheten är de icke-moderata – och de dödar inte ”världen i övrigt”, utan judar.