I små steg förändras livet, och vi märker oftast inte när det händer eller hur det går till.

Sommaren är definitivt min favorittid på året. Nog för att hösten med sin friska höga luft och sina röda skogar är härlig, liksom adventstiden med stjärnorna i fönstren och alla tända ljus. När den tiden väl infinner sig är allt det där både efterlängtat och välkommet. Men vårvintern, den har jag inte mycket till övers för. Januari, februari, mars. Ibland april också. Jämngrått, blött och klafsigt. Inget liv i trädgården och vägarna är täckta av vasst grus. Varenda dag är den andra lik. I månader. Ändå är varje dag en dag närmre sommaren. Den efterlängtade. Jag får påminna mig om det när det är som gråast. Det händer något under ytan, trots att jag inte ser det.