Hand upp för mötet utan videomötet

Snöflingorna singlar ner på perrongen där jag väntar på tåget som ska ta mig till Uppsala. Jag ska möta kollegor och ledarskribenter för en härlig jullunch, och för mig som hemma­jobbare är det extra trevligt att på riktigt se dem som jag så ofta har i telefonen, på chatten eller i en suddig Zoom-bild. 

Väl på tåget är det smidigt att jobba så länge nät och telefonlinje är stabilt. Men när jag och en kollega behövt lägga på och ringa upp igen tre–fyra gånger ger vi upp och går över till chatten. Vi reder ut det som blev hackigt sagt och tar vid där linjen bröts. 

Här på Uppsalakontoret på eftermiddagen jobbar jag med ett leende på läpparna. Jag hör kollegorna genom kontorsväggen och tackar ja när någon frågar om jag vill ha kaffe. Om jag har en fundering tar jag chansen att direkt stega över till närmsta kontor och öga mot öga ställa min fråga. 

Distansjobb i all ära, det är smidigt och tacksamt på så många vis. Men att mötas i rummet är ändå en helt annan sak. Pandemin öppnade våra ögon för smidiga digitala verktyg och vi blev snabbt vana vid att göra vår röst hörd på videomöten och telefonkonferenser. 

Men kanske finns det vissa saker i all den effektivitet som det digitala erbjuder som går förlorat? Allt det där som löser sig enkelt för att vi tänker tillsammans. De ovärderliga perspektiven man får vid fikabordet (eller julbordet, för den delen). Det uppiggande i att någon stannar till och uppmuntrar en för ett jobb man gjort eller den snabba hjälpen när någon ser ett problem från ett annat håll. 

Hand upp för fler möten bortom videomötet!