Fångad av en normvind

Det har blåst upp till normstorm. Samhällsinstitutioner som är menade att stå upp för fundamentala normer upplever korsdrag. I föreningen Friends nya metodmaterial får vi reda på att mobbning i skolan beror på rådande normer. Genom att påbörja ett normkritiskt arbete ska den svenska skolans likabehandlingsplan tas ett steg längre, heter det i antimobbningorganisationens drygt 200-sidiga lunta, "I normens öga". För många normer gör alltså att pojkar och flickor beter sig elakt mot varandra. Skolverket verkar också ha köpt det resonemanget. Att det däremot är grundläggande normer, som hyfs, medmänsklighet, sanning, rätt och fel som ska stävja mobbningen, är bortblåsta. Utan normer kan ingen anklagas för mobbning. Mobbaren kan då själv bli "kränkt" vid en tillsägning. Normen, allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem, får därmed på pälsen av Friends. Normerna gör helt enkelt att elever får motvind hela sin skoltid. Därför ska de vändas upp och ner.

Vi stormar vidare till genusvansinnet som har nått nya höjder. Statliga vetenskapsrådet har beviljat över en halv miljon skattekronor till ett treårigt projekt med rubriken "Trumpeten som genussymbol". Syftet är att "problematisera begreppen manligt och kvinnligt och undersöka närmare de föreställningar som är verksamma och skapar trumpeten som markör för manlighet". Att det handlar om forskarens egna föreställningar som är verksamma (hon vill ställa frågor om vad som är kvinnliga respektive manliga klangtoner) är underförstått. När äktenskapet inte duger längre, utan ska göras könsneutralt, kompenserar genusteoretiker med att könsspecifiera exempelvis Louis Armstrongs alster. En fanfar! Det är så jazzigt så det svänger i IQ-kurvan. Den intellektuella integriteten inom vetenskapsrådet har helt enkelt blåst omkull av den politiskt korrekta feminismens vindar.

Inför den Internationella kvinnodagen är den marxistiskt inspirerade feminismen kvinnornas värsta fiende. Dels har den antagit rent löjeväckande proportioner, som Miljöpartiets blåsta föreställning om att Selma på tjugan och Gustav Vasa på tusenlappen speglar ojämlikheten mellan könen, vilket gör hela rörelsen till ett skämt. Men i sin normanstormning har feministvindarna orsakat en hatisk offermentalitet som slår mot goda mellanmänskliga relationer. Ändamålen helgar medlen i den heliga normkritikens namn. Och normkritiken blåser dit den allmänna opinionen visar. Den allmänna opinionen visar dit normkritiken blåser. Idé- och kulturtidskriften Axess konstaterar riktigt att normalitetskritikernas luftiga vidsynthet är ytterst begränsad. Den är minst lika trångsynt och förtryckande som den normalitet som förtalas var och varannan minut i medierna, menar tidskriftens chefredaktör Johan Lundberg.
Rätt har blivit fel. Fel har blivit rätt. Och visst, har inte samhället plötsligt hamnat i en levande, men förödande, orkan?

Jacob Rudolfsson
Journalist, Världen idag