Klimathysterin fick etablerade medier att glömma sitt uppdrag

”The green scam” – den gröna bluffen – har fått ett ansikte i Sverige. Northvolts konkurs är den värsta konkursen i svensk historia sedan Krüger-kraschen 1932. 

Krüger-kraschen briserade när Ivar Krüger den 12 mars 1932 tog sitt liv i Paris. North­volts konkurs inträffade exakt 93 år senare; den 12 mars 2025 beslöt Stock­holms tingsrätt att Northvolt-bolagen ska försättas i konkurs. Trots ett aktiekapital på 30 miljarder kronor och 100 miljarder kronor i krediter sedan starten 2015 har ingen fungerande produktions­linje kunnat tillskapas. 

Northvolt skulle förse europeisk bil­industri med batterier. Europeiska investe­ringsbanken bidrog 2019 med ett lån på 3,5 miljarder kronor. BMW, Volkswagen, Goldman Sachs och Folksam lovade samma år att satsa cirka 10 miljarder kronor. AP-fonderna har investerat 5,8 miljarder kronor och AMF 1,9 miljarder. 

Magnus Henrekson, professor i national­ekonomi, förklarar konkursen med relativt enkla resonemang. Henrekson har interv­juats i tidningar, tv och Youtube-kanaler; för den intresserade är det lätt att få tag på dessa och ta del av hans analyser. North­volts konkurs är enligt honom en följd av att företaget aldrig har fått i gång en fungerande produktion. Därför har före­taget inte fått några intäkter. 

Samtidigt har Northvolt mycket stora kost­nader, och 4 800 anställda bara i Sverige. Det enorma kapital som ställts till före­tagets förfogande har förbrukats utan att produktion av batterier kommit i gång. 

I Syd­korea och Kina har batterier för bilar producerats under tre decennier; där har verksamheten byggts upp successivt. I Sverige skulle det ske i rekordfart. Europas största batterifabrik skulle byggas, vilken snabbt skulle bli konkurrens­kraftig. Det skulle ske med en företags­ledning som saknade bransch­erfarenhet. 

Som helhet innebar projektet ett risktag­ande, som i grunden inte var motiverat. Enligt Henrekson hade det varit bättre att mindre kapital satsats på ett antal mindre start-up-företag. Då hade det kanske i dag funnits embryon till större fungerande företag. 

Henreksons analys leder till många reflektioner. Utan tvekan är det som hänt en dom över en utopistisk, över­optimistisk och alarmistisk opinions­bildning. Den svenska klimathysterin har skapat ett mentalt klimat, där ogrundade idéer och luftslott kunnat lanseras, till vilka det har gått att få loss pengar. Klimat­hysterin har fått etablerade media att inte utöva sin granskande uppgift. Först när anställda började att dö av oklara orsaker började kritiska frågor ställas. 

Men kritiska frågor när det gällde projek­tet som helhet ställdes inte. 

Däremot släppte alternativa medier, som Swebbtv och Världen idags Youtube-kanal Hotspot, tidigt fram kritiska analy­ser. Den som följt dem är inte överraskad av konkurs­beskedet. Alternativa medier kommer att stärkas av det inträffade medan etablerade medias tro­värdighet försvagas. 

Varför klarade inte etablerade medier av att ställa kritiska frågor innan arbets­miljön kom i fokus? Kanske på grund av den märkliga svenska enhets­traditionen med rötter i 1600-talets lutherska ortodoxi. Den sist­nämnda gick ut på att det fanns en ren lära och den fanns i Sverige. Alla svenskar måste bekänna sig till den eller bestraffas med lands­förvisning eller liknande. Den rena läran var enda vägen till ett gott samhälle. 

I det sekulära Sverige har den gröna klimat­religionen blivit den rena läran. Nu har denna sekulära religion fått sig en rejäl törn. Resultatet kommer att stärka den växande konservativa reaktionen mot vänster­liberala och gröna utopiska idéer i vårt land.