En annan frälsningslära

Varje tid och kultur har sina frälsningsläror. Inte nödvändigtvis i teologisk mening, med formulerade religiösa anspråk. Men på andra sätt – existentiella eller psykologiska. Som reformatorn Martin Luther skriver i sin utläggning av det första budet: ”En Gud kallas det, som man väntar sig allt gott av och som man i all nöd tager sin tillflykt till. Att hava en Gud är alltså ingenting annat än att av hjärtat förtrösta och tro på honom … Det, varvid du fäster ditt hjärta och varpå du förlitar dig, är, säger jag, i verkligheten din Gud.”